Love and sell

Till salu här

Efter att jag klämde in mig i Johans lägenhet för några veckor sedan har det varit ett konstant städande. Ni vet hur det ser ut när man har lite för mycket grejer (ok mycket för mycket) på lite för litet utrymme. Parkettgolv? Hade vi sånt? Har inte sett golvet på sisådär en månad då det ligger kläder och prylar och lådor och diverse överallt. Stört hur mycket saker man har. Angstigt. Garderoben har därför fått sig en rejäääl rensning de senate veckorna och en hel del har jag redan sålt bort på Syrrans Garderob. Tycker det är ett jättjättebra sätt att förlänga klädernas kretslopp.

En bedårande askrosa skjorta kom hem till mig på posten härodagen. Ja, jag vill ju bindra till kretsloppet lixom hehhe. Ny favorit. Så även ett par fantastiska läder pumps som jag klickat hem för ett par veckor sedan, men de va för stora på mig. Snyft. Så de ligger  uppe på min sida igen, tillsammans med bland annat en Whyred klänning, vacker tunica från Kudibla, topp från Filippa K, spetsklänning i naturvit… Bara fina grejer i gott skick. Lovar. Så klicka in er HÄR!

 

 

Mitt fynd från Syrrans Garderob

cash

Vem kunde ana att det kostar 6 000 euro att få vatten och bajs kopplat in och ut och ur vårt hus? Söta öde. Jag övervägar brunn och utedass på gården. Betalar räkningar för sisådär tiotusen på ett kör. Angst. Tror ni det är möjligt att lyfta ut 50 000, köpa tyger och symaskiner för hela alltihop och gömma sig långt långt borta nånstans. Typ ekenäs? Johan skulle aldrig söka där.

Okej för säkerhetsskull lägger jag till att detta var ett skämt. HAHA ska ni säga. Jag kommer inte att slösa bort vårt huslån. Lovar.  Är bara lite sugen. Pikulite.

”Working” in Helsinki

Filippa K pop-up sales. På Rautiankatu 11, Helsingfors. Ända till lördag!

Sjukt bra utbud på Dressman – även slim-fit kostymer. Kundbetjäningen på svenska var även den suverän! Tack snälla.  

Ja. Hela poängen med att åka till Helsingfors idag var för att A) Plocka upp en leverens på 50 meter tyg i Eurokangas. B) Köpa kostym till Johan. Så detdär med att jag och Henrica gick bananas på Filippa K:s pop-up sales var ju inte alls meningen. Allra minst att jag skulle komma hem med ett par stövletter. Men JESTAS hur kan man bli så förälskad i materiella ting?

Från början. Åkte in till stan med ett tidigare tåg för att möte upp Henrica innan mannen anlände. Bara chilla. Luncha. Snacka. Hänga. Det var planen. Men jag hade fått nys om att Filippa K har pop-up sales i närheten av stan så vi ”skulle bara gå och titta”. Det var ju lixom meningen. Lovar. Men helomöjligt. Priserna var sjukligt bra – byxor för 20 euro(!) och alla skor 60 euro (!!!) – så jag kom hem med två par chinos, en silkes top och ett par stövletter. Det det hade ju varit slöseri med pengar att INTE köpa nåt (ni märker, övertalningen är i full gång här). Oj då. Och där satt vi sen. På Cafe Esplanad. Med Henricas bedårande nya hallonröda sandaler på bordet samtitidgt som vi sörplade i oss laxsoppa och kände oss som värsta latte-morsorna (utan latte och utan barn då alltså). Men livet var nog lite extra tjusigt just i den stunden…

När kostymköpander med mannen var avklarat åkte vi förbi Eurokangas och plockade upp tygerna. Betalade 668 euro. Aj. Och körde hem. Imorgon ska jag sy för brinnkära livet!

 

The lila one – soon done

Nåja. Det börjar likna något. Hade första provningen av min egen lila klänning, med mig själv, igår. Här ser vi vart det lutar. På bilderna ännu halvvägs och endast nålad. I nuläget är den så gott som färdigt. Dragked och bälte kvar. Och så någon jacka till så är bröllopsutstyrseln fixad. Imorgon ska vi plocka upp en fet tygleverens och jaga kostym åt mannen i Helsingfossss.

a bit more fresh and clean

Ok. Nu har jag sett ut som en sutki-målare med flåtigt hår i allt för många dagar. Duschade (hatar). Tvättade håret (hatar ännu mer). Och ser man på – en helt ny människa! Jag är inte konstant asig. Bara oftast. Och det ser fortfarande ut som om jag försökt klippa sönder min armar eller nåt, på grund av gårdagens häck arbete. Men vad gör man.

Måndag. Ny vecka. Mycket program. Börjar veckan med några timmar jobb i studion. Ska försöka få tag på svart fodertyg i lilla Karis och sy klart den lila klänningen. Därefter jobb på efis, följt av årets första – och enda – live fortbollsmatch för min del. BK-EIF. OM det är sol. Annars står jag inte ut i två hela timmar. Men det har blivit lite av en sommartradition. Och så får man ju äta grillkorv. Lyxföda lixom.

fixing the häck

Aj. Vanligtvis brukar skråmor på min kropp bero på synålar som rivit mig i samband med en provning. Svårt att agera levande provdocka åt sig själv ibland. Denhär gången är det dock Johans häck som torterat mig. Och med häck menar jag sådan som växer på gården. Inte den andra varianten. Ungefär så har min helg spenderats. Med utomhusarbete. Träning. Måla hus. Grilla med mina syskon. Fira morsdag. Man får mycket gjort då mannen i huset är borta. Vi kan kalla det lugnet före stormen. På onsdag hämtar jag nämligen tyger från Helsingfors och efter det kommer jag sitta klistrad vid symaskinen i ett par veckor.

Och så en hemlis. Två och en halv timma hysterisk rivande och sågande av taggiga häck-fanet (som ingen rört de fem senaste åren, ni vet män) fick mig på ofantligt gott humör! Det här är varför jag aldrig skulle kunna bo permanent i ett höghus. Än mindre mitt inne i någon storstad. Jag tycker i smyg om att ripa lite utomhus ibland. Låssas att jag vet hur man odlar blommor och sånt. Kanske för att man ser resultat heti. Resultat som är fagert för ögat dessutom. Får väl åtminstone lite flick-poäng för tjusig manikyr innanför arbetshandskarna.

Shades and purple

Jäklar. Jag var ju så suuuugen att jobba ikväll, men eftersom jag inte ännu har allt material jag behöver till de två stora projekten (1. fyra brudfrämma klänningar 2. blusar till en hel kör) tog jag mig tiden att sy någto helt annat. Med mina nya glasögon på näsan dessutom. Jag har en tendens att sitta som en ostbåge vid symaskinen och min stackars rygg känns som en kullerstensgata efter varje sy-maraton, så från och med nu lovar och svär jag att bära glasögon vid symaskinen. Alltid. Amen.

Eftersom vi ska på bröllop om några veckor tog jag tillfället i akt att börja drapera ihop en klänning till mig själv. Ja ni ser vartåt det lutar, min favvo modell i chiffong. Men i lila. Lila. Skräckslagen förtjusning över färgen. Dunno. Säg ni. Funkar lila? Fortsättning följer..

36 blouses to go

Det är inte lätt att göra en blusmodell som skall passa på tjugo sjungande damer i olika storlekar och åldrar. Det ni. Ett av mina större projekt nu under våren är att förse en damkör med blusar till deras framträdanden utomlands. Hade en provning med damerna i fråga förra veckan och ser man på  – det gick strålande! Jestas. Jag hade lixom förväntat mig lite mer hysteri. Liter mer sura miner. Men icke. Har nyss sammaställt listor över färgval och storlekar och gjort små justeringar i mönstret på de tre storlekarna jag graderat och sytt upp prover på . Bara 36 blusar kvar då. Heija heija.

Enjoy

Vad jag kallar årets första sommardag avslutas på enda rätta sättet – med ett fat färsk ananas, ett glas vitt för mig själv i soffan. Tomt hus. Obeskrivligt skönt. Har ni en fin kväll? Kom ihåg att njuta i så fall. Massor. Helst lite varje dag. Det ska jag göra. Hela sommaren.

Adjusting wedingdresses

Korsettdelens avigsida försedd med stödkupor vid brösten

Styvningsskenor fastsatta i fodret

  Ny sidosöm.

Högg tag i några småarbeten som blivit hängande. Blanda annat tagit in en brudklänning i midjan. Mycket ding Dong i luften. Då brudklänningar skall korrigeras är sällan själva syendet så himla krävande. Däremot är det obegripligt svårt att hantera sisådär 12 meter tyg ihopsytt på ett sätt som man kanske inte begiper. Att få in allt under symaskinen kan ge muskelvärk i haban dagen efter. Men jag tycker alltid det är lika intressant att vända någon annan sömerskans klänning avig och se hurudana sömnadstekniska lösningar som använts. Hello kupor. Ser ut som strålkastare. Men i dethär fallet är hela korsetten välgjord och kuporna sitter där de ska. Fint arbete.

Om man har någorlunda sömnadskunskaper och en vettig symaskin går det att fixa en hel del korrigeringar själv, som att förkorta släp eller justera längd. Kanske även göra intag i sidor. Nedan några tips vad man bör tänka på. Känner man sig osäker finns det otaliga ställen i Helsingfors som syr om och korrigerar brudklänningar, men det kostar en smärre förmögenhet! Maila mig istället. Även om jag inte är ett proffs på just brudklänningar, så har jag ifxat om några stycken och de flesta är uppbyggda på ett och samma sätt. Det mesta klarar jag alltså av att fixa, för hälften av priset.

 

Att tänka på då du korrigerar en brudklänning/festklänning själv:

• Vet du vad du gör? Ibland är sömnadstekniken invecklad och sömarna svåråtkomliga på brudklänningar. Saknar man kunskap är det smartast att vända sig till någon professionell.
• Kopiera sömnadstekniker. Oftast är det bäst att hålla sig till den finish som redan finns gällande sömar och fållar. Exempelvis då släp förkortas.
• Gör inte hål vid kritiska ställen. Om livdelen skall justeras är det vettigare att göra en öppning i fodret på kjolen för att komma åt rätt ställe. Oftast finns det redan en ihopsydd öppning någonstans (vanligtvis i mitt bak sömen på kjolen). Sök upp den!
• Sy inna du sprättar! Skall exempelvis livdelen sys in lönar det sig att sy – kontrollera – och sedan sprätta originalsömen. Då slipper man katastrofer där allt faller i bitar.
• Handsy. Att få en hel brudklänning under symaskinen kan vara knepigt och man tappar lätt kontrollen. Sy förhand istället, det är minst lika hållbart. Kräver bara lite tålamod för att få nätta, raka stygn.

Eller som sagt – maila mig.

elinsandholm@hotmail.com